Träningsolikheter..
Jag önskar jag var en sån där hurtbulle som gav mig ut i vildmarken och bara sprang, mil efter mil. Eller utmanade mig mer fysiskt i den vackra naturen. Just nu bor jag ju extremt lägligt, med bara några minuter med bil till havet, skogen eller vida naturslätter. Jag känner ett par tjejer som imponerande nog gör detta, dag efter dag. De övar ständigt inför exempelvis Lidingöloppet, klassikern, Vasaloppet och nu senast Paris-maraton. Och de genomför dessa fysiska strapatser med bravur. När det kommer till mig själv, blir jag helt nipprig av att springa i naturen. För mig funkar det inte! (Oki, kanske jag skulle ge mig ut i spåret, om jag ägde dessa knallrosa löparskor på bilden, från finska bloggaren Malenami) Jag är ubersocial och får mer energi från en tokkäck träningsintruktör i knallgrön mundering, än en skogsstig med limegröna björkar. Jag passar helt enkelt bättre instängd i en träningslokal, tillsammans med 30 andra svettiga individer, med högt pulserande musik från, låt oss säga Afrika. Men jag ÄLSKAR olikheter mer än likheter, så jag nöjer mig med att imponeras, och inspireras av dessa tjejer. JA, Ida och Elin, det är er jag talar om. (Ida, vi ses på mitt event den 10 Maj;)
