Ibland känner jag att livet är ett euroforiskt crescendo som bara stegras ju äldre jag blir medan andra dagar vill bara slita alla blommor ur rabatten och bränna mitt hår på bål. Var är den livsriktningen? Var är stadgan? Jag inbillade mig den så kallade livsbalansen när jag gjorde min yoga (som botar ångest och rastlöshet), läste mina böcker (som ger självförtroende och universitets poäng), dansade latinska dans (som ger livsglädje och goda relationer), åt vegetariskt och fisk (som ger stark och frisk kropp) samt åt mina vitamintabletter (som det står i böckerna) men ändå når jag avgrundens djup av och till. Sinnesstämningen sänks och det är bara att börja klättra uppåt och ifrågastta allt igen..
Sometimes I feel that life is a crescendo which only exacerbated the older I get, while other days I just want to rip the flowers out of the earth and burn my hair at the stake. Where is the life direction? Where is the charter? I imagined the so-called life balance when I did my yoga (to cure anxiety and restlessness), read my books (which gives confidence and university credits), dancing latin dancing (which gives happiness and lifejoy), eat vegetarian and fish (which provides strong and healthy body), and ate my vitamin tablets (as they says in the books) but still I reach depths of the pit. Mood is lowered and it is only to start climbing up and questening everything again ..
No comments:
Post a Comment