Alla hjärtans dag kan ju också vara en dag då man tänker på vänner, väninnor, nära och kära. Jag kommer aldrig glömma Claudineia Rosa De Figueredo. Det var hon som blev min "wingman" på mödrahemmet i Rio de Janeiro. Från början var hon fattig, med flera barn att försörja, men hon lyckades med Abrigos hjälp bli sjuksköterska och jobbade i många år med ensamstående, fattiga mammor på hemmet. Jag hade turen att komma dit när hon fortfarande var där. Hon var verkligen crazy men med ett stort hjärta. Det var hon som gav mig pencillin varje vecka, i 6 månader, när jag fick kronisk halsfluss (inte visste hon att det var farligt att ge för mycket antibiotika). Hon visade mig grundstegen i samba och hur man dansar dirty funke, och det var hon som tog med mig på konsert med det stora pagodebandet Nosso Sentimento. Hon slog upp dörrarna till Brasiliens hjärta och bad mig stiga på. Vi är från två helt olika världar och det har varit svårt att hålla kontakten. Hon har ingen mobiltelefon och bor i ett skjul med jordgolv i kåkstaden Itaborai. Hon är aldrig på facebook. Jag vet inte om jag någonsin kommer att träffa henne. Jag önskar så att världen var mer jämlik, jämställd och mer jämt fördelad. Det här blogginlägget är tillägnad dig Neia, var du än befinner dig. Voce abriu as portas do coracao do Brasil, obrigado Neia.
No comments:
Post a Comment