PÅ RÄTT VÄG

Go Angie, Go!

Oki foks, här kommer ett riktigt peppande, psykologiskt inlägg som bara luktar pepp, pepp och pepp! Det är inte ofta jag bjuder in så här nära, på ANGIFACE, men jag vet att det är mycket roligare att läsa om det, än om leopardkappor, läppglans och dagens outfit. 

Tillåt mig att säga hur glad jag är idag. Förra veckan tog jag mina stapplande steg på den inriktningen jag valt, och jag var såklart nervös över hur saker och ting skulle te sig. Tänk om allt visade sig vara fel? Tänk om jag insåg att det ändå var psykolog, eller inredningsarkitekt som jag skulle bli? I flera år har jag varit svävande, obestämd, odefinierad och oklar. Iallafall yrkesmässigt. Att vela så mycket har ibland tagit på krafterna, och jag undrade ibland om jag någonsin skulle hitta mitt kall, eller mitt element, där jag ville stanna kvar och kämpa. Och mina vänner. Jag har hittat rätt. Jag har hittat hem. Jag vet målet, jag kan se horisonten, och jag går nu in i ett område som känns helt, 100% klippt och skuret för mig. På föreläsningarna får jag hisnande insikter, och ny medvetenhet. På seminariemötena vi har i min grupp, bubblar jag över av nyvunnet självförtroende. Hjärnan har satt igång, motorna har startat, och som en svamp sugs jag in i allt det nya. Det var många år sen jag kände så här. Och känslan kommer djupt inifrån, känslan av att ha landat i någonting, och en vilja att stanna kvar. 

För mig har det alltid varit viktigt att finna "livets kall", och detta har jag funderat på under sena nätter, tidiga mornar, när jag jobbat som servitris i London, när jag stått och skalat 10 kg potatis på en mindre trevlig restaurang i Pesaro (Italien), eller när jag jobbat som vårdbiträde inom äldreomsorgen. I vilket sammanhang kommer min autencitet fram? Var kan jag finna förankring? Vad är mitt ansvar? Vad skall bli mitt avtryck? Var kommer jag till min rätt? för om jag mår bra med mitt livsval, då mår också andra bra, och då kan det inte bli annat än fina ringar på vattnet. Dessa frågor, och många fler, har jag kännt mig helt ockuperad av, i mörkare tider. 

Hundratals böcker i yrkespsykologin har hjälpt mig på vägen, samt manat fram en medvetenhet, att ställa de rätta frågorna. Vad ger energi? Vad tar energi? Vad kan få mig att gå upp i det jag gör? Frågorna har ställts, och jag har försökt att känna efter, lyssna och finna svaret i de mest oväntade situationer. 

ANGIFACE är en del av resan, som ledde mig fram till den det svaret jag har idag. Idag ringde NWT, för att intervjua mig om vem jag är, vad jag gör, och vad jag vill, och jag fick ännu en gång berätta om min livskarriär. Hur det började med musik, och musikskolor, och som ledde till kockskola, som i sin tur ledde till ämnet kommunikation. En lång väg med många avkrokar, men ack så mycket kunskaper, möten med människor, insikter, erfarenheter och aha-upplevelser på vägen. 

När jag skriver så dansar fingrarna över tangentbordet, jag läser studentlitteraturen med intresse (har aldrig hänt förut), och jag vill bara ha mer. Det känns som om ingenting kan distrahera mig, eller få mig ur fokus just nu. Det finns tider i mitt liv då jag har uppslukats av förälskelse, och velat lämna Sveriges yta för kärlekens skull. ALLA mina tankar på karriär har flygit ut genom fönstret, och allt som betytt något har varit framtiden med denne figur. Saken är den, att jag är en impulsiv person, som ibland kan vara en aningen känslostyrd, och agera därefter. Som tur är vill jag nu leva efter en annan paroll, som är så mycket bättre än den jag hade förut. (Bild: Tagen på Club Alf and Werner, i Stavanger i Juni)

Mina livsregler 2012: 

- Killar kommer och går, men akademiska poäng består! = PLUGGA!

- Vara en oberoende tänkare hela tiden, och ignorera alla som försöker hämma mig.

- Undvika energitjuvar.

- Bryta mot jantelagen. 

- Arbeta med mål, för att bygga framtiden idag. 

- Söka mig till sammanhang jag trivs i. 

"Live by your own rules, move to your rhythm, 

instead of dancing to the beat of someone else drum"

HEY, GO GIRL!!!