MÅNDAGSTANKAR

Nu dyker vi lite djupt ner igen

Klyschiga citat om livet har alltid legat mig varmt om hjärtat. Fråga mig inte varför. Jag älskar böcker som är skrivna för kvinnor som är 50 plus (!) I dessa böcker brukar livscitaten hagla. Det kanske är därför jag gillar dem? Jag har plöjt igenom biografier om Jane Fonda, Oprah Winfrey, Amelia Adamo och Jackie Kennedy, med en ohämmad entusiasm. Varför? Därför att kvinnor som förändrar/förändrat historien är fashinerande, och jag vill veta deras hemlighet. Att läsa dessa böcker har också varit en medveten strategi, när det kommer till att bryta mot jantelagen. Istället för: Du skall inte tro att du är något, så har budskapet genomgående varit: Du är något värdefullt, och du har ett uppdrag. Patricia Sandahl Tudor är en författare vars böcker jag har varit en trogen följeslagare till, i några år. I skrivandes stund har jag läst ut, Den fjärde åldern, som handlar om de sju dödssynderna, uppblandat med visdomsord av Mahatma Gandhi och tidslösa sagor om våra grekiska förfäder. I hennes senaste bok strök jag under några tänkvärda rader som jag skall dela med mig av nu: Foto: Här

Att hitta något som sporrar oss till att bejaka, förvalta och utveckla de resurser som är våra 

egna, istället för att passivt snegla på andras. 

Liknar vi människor löshängande noter, slumpvis nedklottrade utan sammanhang, 

eller är vi delar av en symfoni eller kakofoni?

Riktigt tänkvärt, eller hur?