Det har gått nästan en månad i Karlstad, och allt som jag behöver finns här, utom en sak: Salsa, och latinskdans! Så därför var jag själaglad när jag såg att Marcello Urrutia, skulle hålla i tre prova på-kurser idag. Marcello är utbildad dansinstruktör genom SDR – Svenska Danspedagogers Riksförbund och vidareutbildar sig kontinuerligt i bl a New York. Salsastilen som han undervisar i är baserad på L.A. Style med inslag av puertoricanska rytmer och rörelser.
Iaf, jag kom dit med andan i halsen (har en cykel, och håller för fullt på att lära mig att lokalisera var allting ligger), och jag anlände i god tid till Verkstadsgatan 1, på Herrhagen. Min inre sinnestämning var tämligen neutral, alltså inte jätte glad, men absolut inte ledsen. Då hörde jag plötsligt de puertoricanska rytmerna, och jag kände en välbekant lyckokänsla komma från hjärteroten, i takt med att mina höfter bara ville röra på sig i bekanta, dansanta movements. Och så såg jag denne man (Marcello), som bara utstrålade typisk latinsk dansintruktör. Ni vet, öppen skjorta där man skymtar en bar bringa, flera halsband runt en svettig hals, spetsiga skor, utsvängda, slitna jeans, långt svart hår i hästsvans, och så blicken. Lekfull blick som flörtigt dansar över alla kvinnliga elever i lokalen. En kraftfull röst, med en spansk brytning, i kombination med häftiga kroppsrörelser, till ljudet av kubanska trumbeter, och afrikanska trummor. MAN KAN JU INTE BLI ANNAT ÄN LYCKLIG!?
Dessa identitetsmarkörer som jag nyss nämde, och som ofta hör till just latinska dansintruktörer (jag har varit på ett otal workshops i olika länder, genom åren), är oftast identiska, och är till för att smälta oss kyliga nordbor till en svettig, endorfinpumpande och lycklig massa. Och det funkar alltid. LUSTIGT, för även om jag gjort det tusen gånger (latinoinstruktör står och gör höftrörelser till kubanskmusik, och 50 personer härmar), så blir jag alltid själaglad, och tycker att livet aldrig har varit så härligt. Så också idag. Jag tror det har att göra med glädjen, de sensuella rörelserna, i kombination med att man dansar med många människor, och det gör det hela väldigt socialt. Man får för en stund, smaka på en bit av Puerto Rico/Kuba i den svenska vardagen och känna sig som en del av en värld långt härifrån som är annorlunda, men ack så inbjudande. Lycklig, svettig och full av spanska sånger i huvudet, avrundar jag denna söndag.
No comments:
Post a Comment