I övermorgon flyttar jag in i min lilla etta i Karlstad. Det känns så bra. Jag kommer bo ensam, på 56 kvadrat. Jag kommer ha ett rymligt, fräscht badrum som går i vitt, och ett stort allrum, med kokvrå, och det bästa av allt: En liten walk in-closet (!) och 2 km till universitetet där jag kommer ha mitt liv. Min kära faster och jag har redan varit på Second Hands och inhandlar lampor, tavlor och vinglas. Hon skjutsat mig hit och dit - jag är SÅÅÅ GLAD och tacksam för att jag har släkt i Karlstad, för det gör verkligen att man känner sig som hemma, dubbelt så snabbt, och ensamhetskänslorna är långt borta.
Helt plötsligt har en helt ny värld öppnat sig för mig. Inredningsvärlden! Varför har ingen berättat om den förut!? Igår natt kunde jag knappt sova, för jag låg och tänkte på färgnyanser, abstrakt konst, och afrikanska skulpturer. Igår kollade jag på inredningsbloggar - vilket aldrig händer. Normalt (när det kommer till estetiska dagdrömmerier) sett, är jag helt förpassad till drömmar om modevärldens oåtkomliga designerplagg. Men jag har bestämt mig för att inreda mitt nya hem i de färgskalor jag dras till just nu - och det är svart, vitt, rött och blått. Starka nyanser, som bryter mot de vita väggarna. Jag skall ha ett glasbord framför soffan, och där skall äntligen mina tunga coffeetable-books få en given plats. Det skall vara picasso-inspirerad konst på väggarna, tillsammans med foton på härliga minnen från fjärran länder.
I mitt eget lilla designade krypin skall jag lyssna på brasiliansk bossa nova, medan jag skriver på mina modekrönikor, samtidigt som löven faller, i ett höstlikt Värmland - WOW vilken dröm! Laga indisk mat med mango, till rytmerna av dominikansk bachata. Jag vill ha filmkvällar med fina vänner, rött vin och regissören Almodovar. Jag skall bjuda släktingarna på arabicakaffe med banankaka. Lyssna på Ray Charles, till doften av vaniljrökelse. You name it..
Jag tror att inredning är viktigt, det är lite av själens boning. Det handlar om färgpsykologi. Jag vill ställa mig frågorna, varför väljer jag den här färgen? Och varför tilltalas jag av den här tavlan? Det handlar också om att vara kreativ. Att bygga ett hem som reflekterar mig själv, måste få ta tid. Men jag vill ha grunden där, för att kunna bygga vidare på den senare. Men jag kan säga med en gång vilka stilar jag inspireras av:
Art Deco: (20-tal) Betyder dekorativ konst, från franskan. Stilen är eklektisk och hämtar inspiration i allt från maskinestetik, till exotiska stilar från fjärran östern. Tänk miljöer från filmer som James Bond, och The Bodyguard, eller helt enkelt ett fint hotell.
Postmodernism: (70-80-tal). Mångkulturell stil där man blandar olika epoker, och stilar. Äldre stilar, med nytt innehåll. Skönhet är lika viktigt som funktion. Färgstarka individuella uttryck. Exklusivt, dekorativt, överdådigt.
Citychic: Modern, urban och luftik inredning.
Etniskt: Mustiga färger, afrikanska inslag som leopard och zebramönstrat.
Ni ser här på bilderna ovan vad jag inspireras av, och jag skulle vilja påstå att samtliga bilder är en blandning av de stilarna som jag beskrev. Alla bilder är tagna från inredningsbloggen, The Selby, och de som bor där är framförallt konstnärer och designers.
Jag lovar att ha ett bildregn när jag är inflyttad och klar :-)
No comments:
Post a Comment