Var: London När: 2006 Vad: Hej då-drink för mig på en pub med folk som jag lärt känna från jobbet på Royal air force club och på salsaklubbarna. När jag lämnade London, 19 år gammal, kände jag mig som en social stjärna. Det kom närmare 15 personer på min Hej då-drink och jag hade bara varit i London i knappt ett halvår. Jag hade gett allt av mig själv till alla jag mött under min vistelse och det visade sig ge tillbaka i form av en kontaktbok full med nya nummer och stående inbjudningar till olika londonadresser. Detta betydde oerhört mycket för mig eftersom jag kännt mig hämmad, mer sluten och utanför innan. Dessutom hade jag just varit i Italien i 8 månader där ingen förstod vad jag sa och där jag kännt mig konstant missförstådd, och detta spädde säkert på lyckokänslorna i London. Helt plötsligt ringde telefonen stup i ett och helgerna var fulla av aktiviteter med nyvunna vänner från hela världen. I Italien ungicks jag inte med någon utan jobbade mest. I London kunde min ubersociala sida få blomma ut och jag hade aldrig varit på en plats där jag kännt mig så poppis och omtyckt. Självklart var det tuffa tider där också. Mina chefer på mitt jobb tog droger och hierarkin var stark. Dessutom åt jag för mycket fet, brittisk mat och i personalmatsalen (där jag åt tre mål mat per dag) fick man röka vilket typ alla gjorde. Ni kan ju tänka er vilken livsstil man vande sig vid. Livet på Royal air force club var dessutom som en dokusåpa. Trots att jag befann mig i en av europas största städer var världen där inne den minsta man kan tänka sig, med massor av skvaller, skitsnack och intriger. Ändå älskade jag London så mycket och jag lovade mig själv att återvända och flytta tillbaka men det har jag aldrig gjort. Bara korta weekends kanske vart fjärde år, men vem vet. Jag kanske återvänder:) Så vilka är på bilderna då? Bild 1: Dansaren James som jag lärt känna på Club No5. Bild 2: Psykologen Trevor, James, Rak och jag. Bild: Random folk från RAF-club. Tjejen i mitten heter Inna och är från Ryssland och vi har fortfarande kontakt. Bild 4: Personalansvarig Lauren Penhaligon och min gyllene kontakt (Club Secretary) Mr. Peter Owen som gjorde att jag fick jobbet på klubben.
No comments:
Post a Comment