EN TEXT OM OLYCKLIG KÄRLEK

Jag är ju tyvärr inte den som skriver om mina kärlekar utan jag brukar ju blogga mer om mode, karriär, livsstil...ja mina intressen helt enkelt. När jag kollade igenom min gamla hårddisk igår så hittade jag en text som jag skrivit om en olycklig förälskelse som jag tänkte dela med er. Jag är inte olyckligt kär nu utan detta var för flera år sedan. Jag har alltid skrivit av mig när jag varit olyckligt kär och mina filmer med worddokument är fulla av textrader som handlar om längtan, trängtan, drömmar och kärlek, så här får ni  läsa några sorgsna rader om en förälskelse som inte var besvarad:

♡

Jag blir arg för att du vill att mitt hjärta skall vara öppet, medan ditt får förbli stängt. Du tittar på mina tårar innan jag lämnar dig. Gulligt att hon känner så, tänker du. Mina tårar ger dig näring. Du vill ha mer av mig, säger du. Om jag frös till is, när skulle du smälta mig då? Om jag aldrig tog tempen på vad vi har och vart vi skulle, skulle du göra det då? Historian med mig passerar framför dina ögon och du noterar den till en början fashinerat, med spänning. Den tillför något nytt, vitaliserande. Med mig är rutinerna borta, livet oförutsägbart och framtiden oskriven. Jag vet att jag påminner dig om ett tidigare liv. Jag själv drog av självklarheten i din manlighet från första stund. När våra själar möts (om än sällan) är jag till bredden full av bubblande känslor. Jag dras till utmaningen i det VI som vi har skapat. Din röst, doft, manliga aura, ditt sätt att se på mig. Ditt hjärta som är fullt av törnar från vissna rosor är dock mer infekterat än mitt. När du skall svara min anklagande och kärlekstörstande tystnad i telefonen blir det fel. Din tafatthet att uttrycka ditt emotionella tillstånd är rörande. Men ofta blodigt ärlig. I mina mörka stunder med dig, har ord med svärta kommit ur din mun. Istället för att vara rädda, borde vi ge oss hän. Istället för att titta på våra telefoner, borde vi se varandra i ögonen. Inse att du är en del av min historia, mitt livsporträtt. Vi har gått igenom fem månader tillsammans, men det känns ibland som flera år. Du får fram ett helt spektra i mig. I ditt lugn vill jag ibland skapa kaos. Ditt väsen är stilla, och där vill jag komma med strömmar. 

♡