Det började väl när jag var 14-15 år. Intresset för andra kulturer och andra livsstilar och det har kommit till uttryck på olika sätt under mer än tio års tid. Under gymnasiet var jag språkkoordinator på något som kallas för språkcafèt i Göteborg. Jag hjälpte utlandsfödda med svenska språket och det var allt från utbytesstudenter från Japan till iranier som börjat jobba på läkemedelsbolag. Jag minns också en tysk kvinna som jobbade som översättare och en italiensk arkitekt. Alla satt vi vid samma bord med ett gemensamt mål - att alla skulle lära sig bättre svenska. Gemenskapen och utbytet vid dessa träffar var otroligt fin och här startade nog på allvar intresset för andra kulturer. Jag var också flyktingguide till en kvinna som hette Kavi från Irak som ville bli tandsköterska. Genom matlagning och latinsk dans kunde jag uppleva och utveckla intresset för andra kulturer på hemmaplan. Sen hamnade jag utomlands vilket också gav en ordentlig dos av kulturell kompetens. Jag började också en kurs i antropologi på Göteborgs universitet men läste aldrig klart den av olika anledningar men några år senare blev det studier i etnologi på Södertörn. I London trivdes jag allra bäst med mina angolanska vänner och de som varit i Sydafrika säger att det är som att komma hem. En norsk tjejbekant jag har började plugga där men hon kom aldrig därifrån. Cirkeln sluts på något sätt. Det är så jag känner när olika kulturer blandas och det är nu mer aktuellt än någonsin när nazister och faschister marscherar öppet på gatorna i hela Europa. Det är extra viktigt med dagar som Kronoparkens dag, en dag där öppenhet, tolerans och gemenskap är i fokus. Det skulle inte förvåna mig om jag till slut hamnar som kommunikatör på SIDA eller något annat internationellt organ. Den internationella kopplingen finns alltid där förankrad i vad jag än gör. Andra kulturella uttryck är helt enkelt som syre för mig och det pockar ständigt på min uppmärksamhet. 
No comments:
Post a Comment