Jag skrev ju om Brasilien igår, ett land som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. När man lever i ett land en längre tid, så får man lite av landets själ i sig. Man lär sig kulturkoderna, och man tränger lite djupare in i kulturen, när man inte bara är i ett land på semester 1 vecka, utan är där i ett halvår. Någonting som är väldigt viktigt för folk i Brasilien, är dansen. Man dansar på dop, grillfest, middagar, på gatan och på stranden. Dansen är oerhört förankrat i vardagslivet där, och vi har mycket att lära oss av det. Det var bland annat dansen, som jag mer än någonting tog till mitt hjärta från Rios gator. En gång när jag var ledsen sa en fattig, brasiliansk mamma till mig:
"Var inte ledsen, kom så går vi och dansar så blir du gladare".
Ännu ett exempel på hur människor ser rörelse till musik som terapiform (som denna mamma gjorde), och för att lätta på det inre trycket. Min egen dansresa har jag skrivit om i flera inlägg förut på bloggen, (läs här, här och här), och det är ett inslag, och ett element som ständigt måste vara närvarande i mitt liv, för att jag skall känna mig hel.
En tongivande kyrkofader Augustinos skrev: Jag älskar dansen för den befriar människan, knyter den sorgsna till gemenskap.
Jag älskar dansen som främjar sundhet, klarhet i tanken och en rörlig själ. Dans är förvandlingen av rum och tid för människorna som ständigt är i fara att förfalla ensidigt till tanke, vilja eller känsla. Jag älskar dansen. O, människa lär dig dansa. För annars vet änglarna i himlen inte vad de ska göra med dig.
Nu skall jag på kizomba, bachata och zouk workshop. Vilken bra lördagkväll.
Dansa dig fri!
