COVERGIRL OCH INTERVJU

Igår publicerades intervju med mig i Metro och jag blev nöjd med intervjun. Den kändes nyanserad på något sätt och det lyste nog igenom att jag inte glidit på något bananskal utan att det ligger otroligt mycket hårt arbete bakom allting. Har fått en väldans massa bra respons i mina kanaler vilket är kul. Det var verkligen en märklig dag igår. Först gick dagen i dur.  Föning på salong och lyxkaffe. Men sen upptäckte jag att min cykel blivit stulen och då gick dagen helt plötsligt i moll. Nu har jag ingen cykel längre utan får ta bussen överallt:( Sånt är livet. Tur att det bara är cykelväder några veckor till för det är inte jättekul att cykla i kalla minusgrader. 

Vill ännu en gång bara tacka Erik, team Glow & Cut in kitchen, Paviljongen och 
Never Denim, som varit inblandade i omslaget och bilderna:)

Här kan ni läsa intervjun:

Angelica Hellgren är kocken som ville få utlopp för sin kreativitet och startade en blogg. Nu är studenten och egenföretagaren Metros nya moderedaktör. För WKD berättar hon om vad hon tycker om studentoveraller, självutlämnande texter och hur det är att jobba som kock i Italien.

1 Varför är du modebloggare och modeskribent?

Jag är väldigt kreativ av mig, och efter några år utomlands när jag jobbade som kock hamnade jag i Stavanger, mitt sista restauranggig. Då kände jag att jag
höll på att dö inombords. Jag startade bloggen Angiface, där jag tog bilder och skrev. Då fick jag utlopp för min kreativitet. Då tyckte jag att det var jättekul om någon läste, men egentligen spelade det ingen roll. Jag har ett behov av estetik, att fotografera, att skapa vackra saker. Men bloggen ledde till att jag bland annat började arbeta för ett utländskt magasin, Pouf Magazine, och efter det fick jag andra uppdrag.

2 Vilka är dina uppdrag?

Jag börjar snart blogga om mode på vf.se och är moderedaktör på Metro Värmland. Tidigare har jag bland annat varit moderedaktör på Kungälvs-Posten och bloggat på nwt.se. Dessutom har jag gjort samarbeten, jag jobbade till exempel med Svenska smycken under ett år och arrangerade en stor modevisning som blev väldigt lyckad. Jag har gjort några events i Karlstad också, tillsammans med olika företag.

3 Vad har du gjort tidigare?

Jag är utbildad kock och har jobbat utomlands i flera år, framförallt i Italien. Det var väldigt tufft. Det var omänskliga arbetstider och en fruktansvärd hierarki, man känner sig verkligen som den lägst stående varelsen i världen i början. Man måste bevisa att man är duktig. Nu läser jag information och PR på Karlstads universitet. Men det är bra att ha en bakgrund som kock - då är det är lätt att laga billig och nyttig mat hemma!

4 Vad har du för mål med din blogg och dina uppdrag?

Mitt mål är jag så småningom ska kunna sitta vartsomhelst i världen och skriva. Dessutom satsar jag mycket på studierna. Jag har två parallella spår.

5 Vad krävs för att bli läst?

För att få många besökare måste man vara väldigt produktiv och ha med mycket om sitt privatliv, mer än vad jag har. Jag ser mitt arbete som långsiktigt och då vill jag inte lämna ut mig själv eller människor nära mig för mycket. Dessutom gäller det nog att ha mycket åsikter om allting, och det är inte heller min grej. Det jag har är hög kvalitet på bilder och texter, det är dels styling, dels från olika resor jag gör. Sedan går jag lite djupare än många andra när det kommer till stil, som till exempel porträtt av modepersonligheter. Men idag, för att bli en riktigt stor modebloggare, krävs det att du är med i tv. Det finns så många numera.

6 Vilka är dina förebilder?

Amelia Adamo är en jättestor förebild. Isabella Löwengrip - Blondinbella - är en annan som jag tycker är intressant.  Jackie Kothbauer skriver intressant om medier, och jag läser gärna Nina Åkestam också. Bland modebloggarna läser jag gärna The Sartorialist till exempel.

7 Har du alltid varit intresserad av kläder?

Nej, verkligen inte. Jag är född i Ransäter, flyttade till Småland när jag var ett år och sedan till Kode, några mil utanför Göteborg, och där fanns inga modeförebilder kan jag säga. Men jjag minns att modeintresset föddes när jag såg ett klipp från en haute couture-show när jag var runt 8-9 år. Under många år fanns det mycket musik i mitt liv, jag spelade cello i tio år. Sedan blev det ju mat i flera år och sedan mode. Under uppväxten fann jag inspirationen på nätet och såg modeförebilder som låg väldigt långt ifrån min egen vardag och jag mötte en otrolig estetik. Jag fick mycket energi av det.

8 Har du bättre klädsmak än andra?

En jättesvår fråga. Nej, men jag är ganska medveten om vad jag har på mig. Jag har kunskap om material och så vidare, för mig är kläder viktiga. Jag kan se väldigt välklädd ut utan att det kostat särskilt mycket. Har man kunskap om mode spelar det roll.

9 Vill du bli känd?

Jag skulle aldrig vilja bli känd bara för att bli känd, i så fall genom min profession.

10 Tjänar du några pengar på din blogg?

Nej, inte direkt. Jag tjänar pengar för det som jag skriver för tidningar och olika samarbeten. Däremot är det företag som skickar saker till mig för att jag bloggar. Men jag känner inte att jag måste skriva om produkterna för det. Jag får inte jättemycket saker, inte som de stora bloggarna. Där känner man ofta mellan raderna att de skriver om produkterna för att de fått dem. Ibland skriver de ut det och det är bra.

11 Vad skulle du aldrig ta på dig när du går på krogen?

Krossad sammet! Det är absolut inte fint. Sedan skulle jag inte ta på mig smutsiga kläder eller kläder med hål i. Eller kläder som var inne 2004-2005. Tänk Backstreet Boys på deras sista skiva, när de bara hade vita kläder... Däremot är det väldigt inne med 90-talsstilen. Mycket stora tryck till exempel.

12 Vilken kändis har sämst klädstil?

En svensk kändis som jag tänkt på är Tilde de Paula. Hon är jättesnygg men klär sig väldigt tantigt. Nu har hon i och för sig fått en stylist, så det har blivit lite bättre. Och Annie Lööf, hon är bara strax över 30 och klär sig otroligt tantigt. Det är så synd!

13 Ge mig några tips hur jag ska klä mig under hösten!

I höst är det mycket plommonfärgat och mörkblått. Rostorange kommer också. Sedan är det mycket fejkpälsar, äkta päls är big no no, men det finns väldigt mycket fina fejkpälsar nu. Överlag är det fortfarande mycket mönster från djurvärlden, vi ska se djuriska ut. Leopardmönster hänger med ännu en säsong. Det är mycket stickat och lite 60-talsinfluenser, klänningar med 60-talssilhuetter känns rätt. Och höga klackar - vi vågar ha det mer nu. Det är globaliseringen som påverkat. Annars har vi överlag en androgyn stil i Sverige. Det reflekterar jämställdheten - men beror troligen också på att vi bor i ett kallt land.

14 Vad gör du om ett år?

Jag tänkte plugga i Hongkong på vårterminen och skriva därifrån. Knyta ihop Hongkong och Karlstad. Sedan funderar jag på att läsa en masterexamen, jag trivs väldigt bra här i Karlstad.

15 Finns det inte väldigt många modebloggare som visar dagens outfit? Hur gör man för att skilja sig från mängden?

Jag jobbar inte för att särskilja mig så mycket utan fokuserar på det som inspirerar mig. Jag gillar starka färger, älskar maximalism och är inspirerad av modet i Sydeuropa och kollar hellre modebilder från Kuba än Paris och Stockholm.

16 Du kommer från Västkusten och studerar på Karlstads universitet. Hur hamnade du här?

Dels har jag ju rötter här, min pappa är från Skattkärr och jag har varit här väldigt mycket på somrarna och har lite släkt här. Dels prövade jag att plugga etnologi i Stockholm ett tag, men det var otroligt mycket andra aktiviteter som jag ägnade mig åt där och fick inte studiero. Jag behöver en lugnare plats om jag ska kunna ta examen. Det var spännande att börja om från början på en mindre ort och skapa sig ett liv här. Jag trivs så bra här och har byggt upp en plattform, har inte en ledig stund!

17 Var klär sig folk snyggast? I Göteborg, Stockholm eller i Karlstad?

Det är nog Stockholm. Jag blir väldigt inspirerad när jag rör mig där. Det finns många individualister som flyttat dit och det reflekteras på stilarna.

18 Bär du studentoverall?

Nej! Aldrig! I och för sig kan jag förstå tanken med det plagget, att stärka grupptillhörigheten och jag har egentligen ingenting emot det. Men jag tycker nog att jag är lite för gammal...

19 Hur privat måste man vara när man bloggar? Vad har du för tankar kring det?

Det mest privata jag skrivit är när jag skrev ett inlägg om olycklig kärlek. Och det är ett otroligt läst inlägg. Egentligen är det ju det som är det viktiga - glädje, sorg... Allt det vi alla längtar efter att läsa hur andra upplever. Jag märker hur positiv respons jag fått. Man kan ju vara personlig utan att bli alltför privat. Min tanke är att min blogg på vf.se ska bli mer personligt hållen.

20 Vilka är dina läsare tror du?

Det är väldigt många av de jag känner. Sedan är det folk som hamnar hos mig för att de googlar på ord som har med mode att göra. Jag kan tänka mig att de flesta av mina läsare är kvinnor mellan 18 och 40 år.