Nu när det är fotbolls VM blir jag hela tiden påmind om Rio de Janeiro - staden som ruskade om mitt hjärta och som förändrade min syn på Sverige. Mitt hjärta och min personlighet smälte ihop med den brasilianska kulturen och jag blev kallad den vita afrikanskan. Har ju skrivit massor av gånger om Rio på bloggen förut men ni får stå ut med ett inlägg till;) Just nu kan nästan inte titta på kommentatorerna i SVT:s fotbollsstudio där Rios magiska stränder finns bakgrunden för jag vill bara ta första bästa flyg och dra dit. Skita i sommarjobbet som jag behöver för att köpa ny dator, biljett till Hongkong och bara satsa allt på Rio igen. OM JAG VORE 20 IGEN SKULLE JAG GÖRA DET ;) hehe..
En annan grej som jag saknar är stränderna. Resejournalisten Bobo Karlsson skrev så här om stränderna i Rio: "Copacabana och Ipanema anses ju vara ett av vårt klots största demokratiska möten mellan människor från olika klasser och bakgrund. I Rio är inte en strand bara en strand. Här hittar man sin partner, här söker man jobb, här fixar man allt. Alla vill se, ses och synas. Och som så mycket i Rio - ölen, samban, karnevalen, skämten, bossa novan så är stranden som ett mänskligt balsam och filter, som softar allt och förenar alla. Rios sensuella strandminimalism har en nästan total avsaknad av vår, enligt brassarna, vulgära och osexiga toplesskultur. Det hävdas alltid att den brasilianske mannen är mindre bröstfixerad och att han hellre kastar blickarna längre ner, helst bakifrån. I varje fall kan man vara säker på att det alltid finns ett slags "årets stjärt" över sommarens badmode i Rio" Haha, "Årets stjärt" vore något att ha i Sverige;) Tycker att beskrivningen av Copacabana säger en del om strandens betydelse i Rio..
Bilderna ovan: Är tagna av Sven-Börje Andersson som var där och hälsade på. 
..och här kommer lite pics från olika brassepartyn, stranden copacabana och bilder på mig med barnen som jag hittade i min hårddisk. Helt sjukt att det har gått sex år sedan redan. Har aldrig haft så många killar efter mig som då. Om man var blond behandlades man som om man vore Paris Hilton. Lite kul att ha fått uppleva en så helt otrolig VIP-behandling. Men allt var långt ifrån fest. Dessa sex månader i Brasilien var också jättetuffa. Jag bodde ju utanför Rio i en fattig ort och där såg jag mer fattigdom än om jag varit en vanlig turist i de centrala delarna av stan. På kort tid fick jag se tre döda människor (!) och en av de brasilianska mammorna jag tog hand om blev mördad och jag fick se tre små barn bli föräldralösa. Helt vidrigt och fruktansvärt och sorgligt. En brutal verklighet i många favelor. En annan mamma som jag kom väldigt nära hade varit prostituerad och jag fick besöka bordellen där hon arbetat. Vardagen innebar skratt, tårar, kramar, frustration och glädje i en otrolig blandning. Det tog mig nästan ett år att "klimatisera mig" i Sverige igen. Stark sol, massor av människor inpå livet hela tiden, barn som blev som ens egna och den sjungande portugisiskan som man hörde hela tiden. Alla relationer, maten, musiken, staden, mötena, barnen...ja det var starkt. Avslutar detta inlägg med den låt som lätt kommer bli årets sommarhit 2014: We are one (Officiell VM-låt) med Pitbull och Jennifer Lopez. Älskar titeln och videon är en stark hyllning till fotbollen, samban och dansen. So Rio ❤ ❤ ❤
..och här kommer lite pics från olika brassepartyn, stranden copacabana och bilder på mig med barnen som jag hittade i min hårddisk. Helt sjukt att det har gått sex år sedan redan. Har aldrig haft så många killar efter mig som då. Om man var blond behandlades man som om man vore Paris Hilton. Lite kul att ha fått uppleva en så helt otrolig VIP-behandling. Men allt var långt ifrån fest. Dessa sex månader i Brasilien var också jättetuffa. Jag bodde ju utanför Rio i en fattig ort och där såg jag mer fattigdom än om jag varit en vanlig turist i de centrala delarna av stan. På kort tid fick jag se tre döda människor (!) och en av de brasilianska mammorna jag tog hand om blev mördad och jag fick se tre små barn bli föräldralösa. Helt vidrigt och fruktansvärt och sorgligt. En brutal verklighet i många favelor. En annan mamma som jag kom väldigt nära hade varit prostituerad och jag fick besöka bordellen där hon arbetat. Vardagen innebar skratt, tårar, kramar, frustration och glädje i en otrolig blandning. Det tog mig nästan ett år att "klimatisera mig" i Sverige igen. Stark sol, massor av människor inpå livet hela tiden, barn som blev som ens egna och den sjungande portugisiskan som man hörde hela tiden. Alla relationer, maten, musiken, staden, mötena, barnen...ja det var starkt. Avslutar detta inlägg med den låt som lätt kommer bli årets sommarhit 2014: We are one (Officiell VM-låt) med Pitbull och Jennifer Lopez. Älskar titeln och videon är en stark hyllning till fotbollen, samban och dansen. So Rio ❤ ❤ ❤ 
No comments:
Post a Comment