TÄNKVÄRD FILM

Filmen Up in the air med George Clooney är en film som jag gärna ser om och om igen. Filmen manifesterar mina drömmar om flygplan, resor, "att ha ett viktigt jobb", professionella kontakter, vip-kort och loungebarer, men visar också den deprimerande baksidan bakom den polerade fasaden. Många som reser i affärer känner nog igen sig kanske lite för mycket. 

Filmen handlar om Ryan Bingham, en konsult som arbetar med nedskärningar i företag. Egentligen handlar det om en man som byggt ett liv som gjort det omöjligt för honom att ha nära relationer. Första scenen är tänkvärd. Ryan håller ett föredrag och säger så här: 

Vad har du i din ryggsäck? Hur mycket väger ditt liv? Föreställ dig hur du bär en ryggsäck. Jag vill att du fyller ryggsäcken med saker som vi har med oss i livet. Börja med små saker. Saker som finns i lådor, skåp och i badrummet, fortsätt med samlarföremål och krimskrams. Känner ni hur tyngden ökar? Lägg i större saker. Kläder, textilier, lampor. Nu börjar ryggsäcken bli riktigt tung. Lägg i allt. Fortsätt med bilen, huset och hunden. Lägg i allt i ryggsäcken och försök att gå. Det är så vi gör dagligen. Vi tynger ner oss tills vi inte kan röra oss, och tro inget annat - att röra sig är att leva.

Om jag nu sätter eld på ryggsäcken. Vad skulle du ta ut från den?

Foton? De är för dem som inte minns något.

Låt allt brinna och föreställ dig att vakna upp imorgon utan någonting.

Ni har nu en ny ryggsäck. Nu vill jag att ni fyller den med människor. Börja med tillfälliga bekanskaper, vänners vänner, folk från kontoret, folk ni anförtror er år, kusiner, fastrar, mostrar, föräldrar och till slut din flickvän, partner, pojkvän, man eller hustru eller vad det nu må vara. Känn tyngden. Era relationer är de tyngsta och viktigaste komponenterna i era liv. 

My advice: Se den här filmen innan du funderar på att ta ett jobb där du reser mycket!

VECKANS IPHONEBILDER

1. Älskar citatet! You can never be over-dressed or over-educated är helt min melodi. 2. En utekväll med rosa läppar i Trollhättan. 3. Härlig bild från Frukostfolket för typ tre veckor sedan med Linda från Blomrum. 4. Kom över en svindyr burk kaviar från Azerbaijan. 5. Vackra blommor från Kristinehamns konstmuseum. 6. Jag och Lars Wallin. Han var urtrevlig skall tilläggas. 7. Rosa mattan utrullad inför eventet på Backstage, Storan i fredags. 8. Gårdagens söndagsmiddag med rosmarindoftande bolognese. 9. Ännu ett bra citat att lägga på minnet. 

ARTIKEL: YOU ARE WHAT YOU WEAR

Här ovan har jag valt att publicera bilder på människor vars stil jag reagerar på. Hjärnan går igång och jag börjar med en gång att kategorisera in personerna i fack: Hen med kostym är affärsman, hen är moderedaktör, hen är pundare, hen är estet osv. Jag lovar. Vi gör det allihop hela tiden och jag tyckte det var såpass intressant att jag skrev en vetenskaplig artikel om kläder och kommunikation som ett skolarbete. Nu kan ni läsa den här:) 

Kläder – den ordlösa kommunikationen

Vad vi än tar på oss sänder det ut meddelanden om vilka vi är – eller kanske vilka vi inte är. En kritstreckrandig kostym inger mer förtroende än en bankman i en ljusblå onepiece. Och kan man se vem som pluggar vad på universitetet, beroende på klädstil? Kläder är ett identifikationstecken skriver Maja Jacobson i sin forskning om smak, stil och symbolik.

Det är en måndagmorgon i Göteborg. Tvärs över gatan ser jag en proper man komma gående i rask takt med vattenkammat, grått hår, runda Ray Ban-glasögon, en skräddarsydd kostym med en limegrön linneslips, ett par skor i mörkt kalvskinn, samt machettknappar i silver. Av denna mundering att döma, drar jag snabbt slutsatsen att han är en italiensk affärsman  på genomresa. Inte en svensk alltså. Få svenskar skulle ha linneslips i limegrönt och machettknappar i silver på sig en måndagsmorgon, om det inte är en herre från modebranschen förstås. På tre sekunder har jag kategoriserat mannen in i ett heterofack och bestämt etnicitet, ungefärlig ålder, samhällsposition, och kanske även klass. Kläder är ett icke-kommunikationsmedel, som kan ge tydligare signaler än det talade språket. Om de kodas rätt, kan till exempel kläders färger och former tala sitt eget språk. Ett visst plagg kan informera om bärarens kön, ålder, ålder och status, skriver forskaren Maja Jacobson i sin forskningspublikation: Att klä sig – smak, stil och symbolik.

Materialistiskt språk

Kläder fungerar som ett slags materialistiskt språk, med vilket vi både kommunicerar och förstärker sociala roller och kategorier. Kostymen fungerar som en slags uniform, ett identifikationstecken, som skall visa auktorieteten, skriver Maja Jacobson.

Och visst kategoriserar vi andra efter vad de har på sig, kanske mer än vad vi tror ibland. Vilka olika klädstilar förekommer vid ett universitet? Kan man gissa vad studenterna läser, genom att titta på deras kläder? Studenten Maria studerar på filosofiska institutionen på Göteborgs universitet och vittnar om att det går att avläsa och att det är en tydlig stil-uppdelning mellan institutionerna på Göteborgs universitet och som både är uttalad och officiell.

Segregationen mellan institutioner

Det är ett stort universitet så givetvis odlas det olika klädstilar. Den typiska chalmeristen bryr sig inte så mycket om kläder, utan har en ganska ordinär klädstil. Man ser dock direkt om det är någon som pluggar på Handelshögskolan - då vill man signalera att kläderna  är dyra och flotta. Pluggar man på humanisten har man gärna en lite mer estetisk klädstil, och inte sällan har folk varit inne och plockat plagg i någon gammal släktings garderob. Jag tror att många som börjar på universitet omedvetet assimilerar sin klädstil till den som är dominerande på institutionen. Det var en kille på min institution (filosofiska) som jag träffade för några år sedan, och när han var nybliven student hade han gympaskor och t-tröjor. Idag har han kostym, portfölj och små, runda glasögon. Han har verkligen gått in för den intellektuella looken.

Symboler

Maja Jacobson nämner i sin publikation inofficiella symboler som fungerar som igenkänningstecken inom en bestämdgrupp; t ex en feministsymbol eller klädseln hos olika subkulturer.

Det kan ibland vara tecken, som inga andra än gruppmedlemmarna förstår. Det finns också dolda, omedvetna symboler, alltså gruppens kulturmönster. Vad som är ”rätt”, ”fel” och vad som är ”andras”. Inom gruppen kan man oftast inte se detta utan de är lättare att studera för utomstående.

I sin publikation citerar Maja Jacobson den tyske ungdomsforskaren Thomas Ziehe som menar att vi under hela livet omprövar och omformulerar våra utkast till identitet. Att den ökande individualiseringen gör att stilarna får en allt större betydelse och nästan förkroppsligar identitetsframställningen.

Som träffande exempel är det just det som studenten  Maria gör:

Jag gillar att röra mig över stilgränserna. Att emellanåt klä upp mig som en riktig business woman, med kjol, kavaj och snörkängor, för att nästa dag pröva en mer sportig look med färgglada skor, tajts och hoodie, och dagen därpå ta på mig en rutig flanellskjorta, jeans och vandrarkängor för att ge intryck av att komma från skogen. Men som för alla andra är väl också det en strävan efter att vara unik.

Identitet

Stil är de medel med vilka en människa eller grupp gestaltar sin identitet sina idèer och värderingar men kan också vara ett uttryck för tidsandan skriver Maja Jacobson.

Bilder: Här, här och här

PARABENS PRA VOCE BRASIL

❤ Skall inte hymla med att jag blev superglad att Brasilien gick vidare till kvartsfinal igår ❤

BILDER FRÅN EVENTET IGÅR

Bilder säger väl mer än tusen ord!? Eventet igår var helt GRYMT. Jag fick laddat batterierna igen och har nu massor av energi. Relevent som arrangerat eventet hade fått dit en grym mix av uppklädda människor och det var riktigt skön musik och dessutom bjöds det på sushi och champagne. Själva klubben då? Det är Stureplansgruppen som öppnat Backstage, en helt ny sommarklubb för 1000 personer. Klubben huserar på Stora Teatern där en lummig uteservering byggts upp på teaterns baksida. En grönskande mötesplats med många sittplatser bland växter och blommor under bar himmel. Om ni vill dit någon gång så gäller följande: Adress:Backstage, Stora Teatern, Kungsparken 1, Göteborg. Öppettider: fredagar och lördagar 22.00-03.00

HAPPY WEEKEND

Är en extra bra fredag idag eftersom jag sen är ledig hela helgen. HUR SKÖNT!!?! Det är så mycket saker jag vill göra och hinna med att det säkert slutar med att jag bara tar det lugnt;) Ikväll blir det iaf nyöppning av Backstage som tillhör Stora Teatern i Göteborg och imorgon en rejäl sovmorgon. Ha en underbar helg ❤ 

#TBT

Var: Restaurang La Speranzina i Sirmione. När: 2005. Vad: Jag var 18 år och gjorde min praktik på en lyxkrog vid Gardasjön. Varje dag runt 22.00 korkades det upp en flarra vin för att vi som arbetade skulle lugna nerverna efter arbetspasset. Jag sov i ett litet rum med två italienska servitriser och hade inget privatliv. Runt midnatt kom jag till ro och somnade och nästa morgon runt 9.00 var det dags igen för ett delat arbetspass (9-14 och 17-11). Det som höll mig vid liv var mina drömmar om att bli duktig på matlagning. Jag minns att jag hade mitt anteckningsblock med mig för att skriva ner alla otroliga maträtter som tillagades framför ögonen på mig. Om italienare dricker vin till middag varje dag så dricker restaurangfolket i Italien vin varje gång de stoppar något i munnen. En högrisk-bransch med massor av god mat och alkohol - varje dag. Är så glad att jag hoppade av i god tid. En tysk kollega (också praktikant) till mig blev ihop med kökschefen och stannade kvar i många år. Är glad och tacksam att inte min MR. Right fanns där. Är också stolt över att jag orkade jobba där nere under så tuffa omständigheter. Kunde ju bara gett upp och dra. 

PÅ ÖNSKELISTAN

En riktig drömtopp från Missoni för ca 5500 kr ❤ 

NY BYLINE-BILD

Kände att det var dags för en ny byline-bild på min blogg och det fick bli den här (inte så ny men ändå) bilden från 2011 då jag modellade för smyckesföretaget M925 Design. Tyckte mer och mer att jag såg lite elak ut på den förra bilden så då var det dags för ett byte haha;)) Foto: David Holmqvist och Kent Zeiron

BUSINESS CHIC

                     ❤ Kavaj/Austin Reed, Byxor/Vila, Väska/Nobuck, Skor/HM ❤ Bild: Erik Jespersen

POLITIK, MODE, MÅNGKULTURALISM

Sedan designern Jeremy Scott blev kreativ designer för det italienska modehuset Moschino har det hänt grejer. Kolla looksen!! Hans känsla för humor, slagkraftiga texter, streetstyle och 90-tal är en helt underbar kombo som fallit mig i smaken, och inte minst för hans kosmopolitiska influenser. Modevärlden gör ett statement när högerextrema vindar blåser och politik har länge skapat nya uttryck. Notera alla flaggor hos Moschino. Detta flaggmönster är något vi kommer att se mer av och inte bara hos dem. Londonbaserade modehuset Kokon to Zai:s vårkollektion hade flaggor på varenda plagg och kollektionen hette passande nog United World. Bild: Style.com

                                         Rihanna har anammat trenden framgångsrikt. Bild: Här

Det blir mer och mer populärt att visa att man står för mångkulturalism genom kläderna. Här har streetstyle-bloggen Jai Perdu Ma Veste fångat några stiliga människor på bild som verkligen visar vad de står för genom att de bär kulturella attribut. Hur vi klär oss bidrar antingen till att upprätthålla eller att överskrida normer. 

Lånade en bok på stadsbiblioteket här som ni kan se ovan. Känner att jag vill vidga begreppet stil. Go global. Bli mer medveten. Till hösten har jag landat ett modejobb som gör att jag kommer publiceras oftare och synas mer och det känns också som att jag har ett större ansvar då. 

FREDAG KÄNNS LOVANDE

Igår fick jag en kul inbjudan till nyöppningen av baren Backstage på posten av PR/event-byrån Relevent. Veckan blir alltid lite roligare när man har ett event sådant att se fram emot:)

BILDER FRÅN BLOMSTERWORKSHOP

Här kommer det äntligen fler bilder från workshopen med Frukostfolket. Bilderna är helt magiska och tagna av fotografen Alice Johnsson. Fick träffa floristen Linda Andrèe från Blomrum, kvinnan bakom bloggen Tant Johanna och dessutom var det kul att få träffa Elin Lannsjö som gör världens finaste porslin och som var ägare till stugan där vi höll till i Majorna. Vad gjorde vi då? Jo först dunderfrukost superiore med surdegsbröd, yoghurt, färska bär och MASSOR av annat gott och sen fick vi lära oss grunderna i beskäring och blombinderi. En riktigt inspirerande och finfin lördag ❤

BACK ON TRACK

Heeeej kära bloggläsare!!!!!! Nu har jag varit tyst på bloggen i cirka en vecka vilket faktiskt är rekord för min del. Sorry, sorry alltså. Bloggpaus extra grande. Varför? Jo jag har börjat att jobba 100% (typ 7-16 every day) vilket gjort att all tid jag tidigare haft har försvunnit. Nu förstår jag vilken skillnad det är att vara student/frilansare och att jobba 100% efter ett schema. BIG DIFFERENCE! Omställningen har gjort att jag har varit så trött efter jobbet att jag inte hittat inspirationen, men nu har jag kommit in i jobbet och vant mig så nu blir det bloggande igen:) En rutin som man haft i nästan fyra år är svår att vänja sig av med och jag insåg nu i min bloggpaus att jag saknat att skriva texter, pilla med bilder och komma på rubriker. Så here we go again!

TILLBAKA TILL RIO

Nu när det är fotbolls VM blir jag hela tiden påmind om Rio de Janeiro - staden som ruskade om mitt hjärta och som förändrade min syn på Sverige. Mitt hjärta och min personlighet smälte ihop med den brasilianska kulturen och jag blev kallad den vita afrikanskan. Har ju skrivit massor av gånger om Rio på bloggen förut men ni får stå ut med ett inlägg till;) Just nu kan nästan inte titta på kommentatorerna i SVT:s fotbollsstudio där Rios magiska stränder finns bakgrunden för jag vill bara ta första bästa flyg och dra dit. Skita i sommarjobbet som jag behöver för att köpa ny dator, biljett till Hongkong och bara satsa allt på Rio igen. OM JAG VORE 20 IGEN SKULLE JAG GÖRA DET ;) hehe.. 

En annan grej som jag saknar är stränderna. Resejournalisten Bobo Karlsson skrev så här om stränderna i Rio: "Copacabana och Ipanema anses ju vara ett av vårt klots största demokratiska möten mellan människor från olika klasser och bakgrund. I Rio är inte en strand bara en strand. Här hittar man sin partner, här söker man jobb, här fixar man allt. Alla vill se, ses och synas. Och som så mycket i Rio - ölen, samban, karnevalen, skämten, bossa novan så är stranden som ett mänskligt balsam och filter, som softar allt och förenar alla. Rios sensuella strandminimalism har en nästan total avsaknad av vår, enligt brassarna, vulgära och osexiga toplesskultur. Det hävdas alltid att den brasilianske mannen är mindre bröstfixerad och att han hellre kastar blickarna längre ner, helst bakifrån. I varje fall kan man vara säker på att det alltid finns ett slags "årets stjärt" över sommarens badmode i Rio" Haha, "Årets stjärt" vore något att ha i Sverige;) Tycker att beskrivningen av Copacabana säger en del om strandens betydelse i Rio..

Bilderna ovan: Är tagna av Sven-Börje Andersson som var där och hälsade på. ..och här kommer lite pics från olika brassepartyn, stranden copacabana och bilder på mig med barnen som jag hittade i min hårddisk. Helt sjukt att det har gått sex år sedan redan. Har aldrig haft så många killar efter mig som då. Om man var blond behandlades man som om man vore Paris Hilton. Lite kul att ha fått uppleva en så helt otrolig VIP-behandling. Men allt var långt ifrån fest. Dessa sex månader i Brasilien var också jättetuffa. Jag bodde ju utanför Rio i en fattig ort och där såg jag mer fattigdom än om jag varit en vanlig turist i de centrala delarna av stan. På kort tid fick jag se tre döda människor (!) och en av de brasilianska mammorna jag tog hand om blev mördad och jag fick se tre små barn bli föräldralösa. Helt vidrigt och fruktansvärt och sorgligt. En brutal verklighet i många favelor. En annan mamma som jag kom väldigt nära hade varit prostituerad och jag fick besöka bordellen där hon arbetat. Vardagen innebar skratt, tårar, kramar, frustration och glädje i en otrolig blandning. Det tog mig nästan ett år att "klimatisera mig" i Sverige igen. Stark sol, massor av människor inpå livet hela tiden, barn som blev som ens egna och den sjungande portugisiskan som man hörde hela tiden. Alla relationer, maten, musiken, staden, mötena, barnen...ja det var starkt. Avslutar detta inlägg med den låt som lätt kommer bli årets sommarhit 2014: We are one (Officiell VM-låt) med Pitbull och Jennifer Lopez. Älskar titeln och videon är en stark hyllning till fotbollen, samban och dansen. So Rio  ❤  ❤  ❤