I dagens NWT kan ni läsa min krönika som handlar om att inspireras och att våga tänja på gränser:
Om han inte skapat couturekreationer till
glamazoner skulle han blivit den iranske läkaren som räddade världen. Naim
Josefi inspirerar och inspiration smittar som ett virus. Vi har under det
halvår vi känt varandra, samtalat i timtal om hur man förvärvar, ärver eller
fördärvar sitt livskall. Naim valde att sätta sig i livets förarsäte och trotsa
starka påtryckningar från föräldrar som ville diktera villkoren. Detta kostade
honom familjen. Han sökte efter sitt hem bortom Irans gränser och prövade
vingarna både i Turkiet, Grekland och Tyskland, men hamnade till slut i
Sverige. Naturen och strukturen lockar fram det mest kreativa inom honom, säger
han hemlighetsfullt. Idag trotsar han minimalismens lagar och skapar
maximalistisk design med kosmopolitiska referenser. I hans design ser jag
fragment av en annorlunda livshistoria som får leva vidare på kvinnokroppen.
Jag stöter ofta på dessa inspirerande
individer i jobbet. De människor som vågar gå sin egen väg, som trotsar
konventionen och som ofta är underdogs. Naim är ett starkt lysande exempel på
hur livet kan te sig om man vågar och vinner, och det inspirerar i allra högsta
grad mitt eget liv och leverne. Häromveckan vågade jag berätta om mina drömmar
för arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, som besökte Drivhuset där jag
gått kurser i att starta eget. I tisdags jobbade jag med en studieansökan
till The chinese university of Hong
Kong, och den 25:e håller jag med darrande ben ett inspirationsföredrag om mina
utlandserfarenheter och framtidsvisioner. Att jag vågar tänja på mina egna
gränser är tack vare möten med fängslande människor som sagt att the sky is the limit och som lyft
blicken och sett bortom horisonten. Naim har smittat mig, och jag hoppas att
denna krönika smittar er.
No comments:
Post a Comment