Italienaren ut ett stereotypt perspektiv..
Jag har haft perioder i mitt liv, då jag varit nästan besatt av ett visst land. 2004 var året då jag odlade mitt intresse för landet i syd - Italien. Jag lagade typ bara italiensk mat, såg italienska filmer, läste böcker om maffian, och det italienska samhället, och jag jobbade på italienska restaurangen Il Gambero, på Övre Husargatan en tid, med romerske kocken Angelo vid grytorna. Jag fick en crush på Al Pacino i Gudfadern, och lyssnade på Pino Daniele. Kort sagt. Mitt liv genomsyrades av en dröm, med italienska förtecken, om hur livet skulle kunna tänkas gestalta sig en flygresa bort. Fortfarande tycker jag det är rätt intressant med dessa stereotypbilder, som mer eller mindre finns inom oss alla, speciellt när det kommer till andra kulturer.
Visst är det så, att vissa länder har fler stereotyper än andra, alltså en generalisering där en del saker får stå för helheten, (..att skapa enklare bilder för att kunna handskas med omgivningen) fast det kanske bara gäller en enskild händelse, som gett upphov till det. Ofta är del väl ändå medierna som gett oss bilden av hur exempelvis en Italienare är, fast i själva verket kanske vi aldrig har sett de bilderna i verkligheten, när vi tagit charterplanet ned till exempelvis Rimini. Ändå, skulle jag vilja påstå, är nog Italien det land som dras med flest stereotypbilder. En bok som är riktigt rolig, och nästan provocerande i sin generalisering över det italienska folket är "Italien inifrån - Italienskt samhälle, människor och leverne". Jag måste säga att den ändå slog huvudet på spiken titt som tätt. Bild: Här
Exempel ur boken, hur en italienare är:
* Italienare vårdar det privata, men tar ingen hänsyn till det offentliga.
* Svensk medborgare - Landet, kollektivet.
Italiensk medborgare - Staden, familjen.
* Italienares ego grundas tidigt i hemmet, och i den lilla världen.
* De ser det som en plikt att vårda sitt utseende väl. Vem man verkar vara är betydligt
viktigare än vem man är. Omsorgen om ytan, avslöjar Italien som en nyrik nation.
* Att kommunicera är konst. Man får och skall yttra sig i alla ämnen, även om man
kanske inte är så insatt i det. Det viktiga är att höras.
Det är inte så uppskattat att instämma med talaren.
* Man skall vara speciell, och ha sitt egna skräddarsydda koncept.
*Kläderna gör mannen och kvinnan, till viss grad. Estetik är en
viktig del av kulturen. klädseln är ett sätt att kommunicera.
* Italienaren är rädd att göra bort sig när det gäller:
- Att komma fel klädd.
-Att inte lyckas med steken.
-Att kalla en person fel titel.
